Remote ID i Turkiet
Senast granskad: 2026-10-07
Vad är Remote ID? Så fungerar tekniken: standarderna, vad sändningen innehåller och Bluetooth kontra Wi-Fi (på engelska).
Drönare i Turkiet (Türkiye) regleras av Generaldirektoratet för civil luftfart (SHGM) genom Instruktionen för obemannade luftfartygssystem (SHT-İHA). En ny version trädde i kraft den 30 juli 2026 och ersätter reglerna från 2016. Varje drönare som måste registreras — varje drönare utom leksaker — måste nu ha ett system för fjärridentifiering.
Direkt eller via nätverket
Systemet sänder ut drönarens identitet, position och status under flygningen. Regeln tillåter två sätt, båda inom İHATTYS, SHGM:s system för spårning och trafikledning:
| Alternativ | Så fungerar det | Kan DroneScout se det? |
|---|---|---|
| Direkt | Drönaren sänder via radio till enheter i närheten | Ja, om den använder standard Remote ID |
| Via nätverket | Drönaren skickar sina data till İHATTYS | Nej — inget sänds ut |
Instruktionen nämner ingen teknisk standard. Den är skriven med EU:s drönarregler som förebild (se vår EU-sida).
Vilka drönare omfattas?
- Det finns ingen 250 g-gräns. Bara ett enkelt UAS är undantaget: en leksak som är konstruerad så att den inte kan lämna en cylinder med 10 m radie och 20 m höjd. Sådana leksaker behöver varken certifikat eller registrering och får flyga överallt utom i röda zoner.
- Alla andra användare måste registrera sig i İHATTYS, och drönaren behöver fjärridentifiering, geofencing, en programvarumodul från SHGM och programvarucertifiering. Tills registreringen är bekräftad håller geofencingen drönaren inom cylindern på 10 m × 20 m.
- Drönare delas in efter massa: M0 (500 g till 4 kg, inklusive drönare under 500 g som inte är leksaker), M1 (4–25 kg), M2 (25–150 kg) och M3 (150 kg och mer).
Drönare som redan används
Drönare som köpts före 30 juli 2026 får fortsätta flyga men måste vara registrerade och ombyggda — fjärridentifiering, geofencing, programvarumodul och certifiering — senast 31 juli 2027. Ombyggnaden görs via tillverkaren, importören eller återförsäljaren. Efter det datumet får en drönare som inte byggts om inte flyga.
Certifikat och zoner
Vad du får göra beror på ditt certifikat, inte på drönarens klass:
- P0 — hobbyflygning, inom synhåll, dagtid, upp till 120 m höjd och 3 km bort. Lägsta ålder 10 år.
- P1 — kommersiell flygning inom synhåll, samma gränser, nattetid med lämplig utrustning. Lägsta ålder 18 år.
- P2 — utom synhåll, autonoma flygningar, över folksamlingar eller med last, genom en godkänd operatör.
Kartan i İHATTYS visar gröna zoner (inget tillstånd behövs), röda zoner (stängda) och orange zoner (tilldelade en tillståndshavare). Överallt annars krävs tillstånd. Piloter med P0 och P1 måste kontrollera kartan före varje flygning.
Besökare
En drönare som är registrerad utomlands får bara flyga i Turkiet om den är kompatibel med İHATTYS. En drönare som en resenär tar med måste också ha SHGM:s programvarumodul, annars kan den varken registreras eller flygas. Ett utländskt certifikat kan erkännas efter en kompletterande utbildning. Fråga SHGM innan du reser med en drönare.
Så ser du det
En drönare som sänder standard Direct Remote ID — ASTM F3411 eller ASD-STAN EN 4709-002, via Bluetooth eller Wi-Fi — syns live på DroneScouts karta, på Android och iPhone. Många nuvarande drönare och eftermonterade moduler sänder någon av dessa; om en viss drönare gör det i Turkiet beror på modell och firmware. Drönare som bara skickar sina data via nätverket syns inte. Vilka överföringar din telefon kan ta emot varierar — se FAQ.